Kan du berätta lite om din bakgrund och forskning?

- Jag började som doktorand 1997 och blev tidigt intresserad av marknader: vad är en marknad?, hur fungerar en marknad?, vilka förhoppningar ställs på marknader? I min doktorsavhandling studerade jag hur Stockholms läns landsting (SLL) försökte konstruera en marknad inom en offentlig ram, dvs. akutsjukhusen inom SLL skulle konkurrera med varandra fastän finansieringen fortfarande var skattebaserad och ägarskapet politiskt. Något som jag inte drog några stora växlar av i avhandlingen, men som sedan dess har utgjort en hörnsten i min forskning, gäller etik och moral – ansvarstagande. Efter avhandlingen fram till i dag har jag i huvudsak sysslat med olika typer av ansvarsfrågor i olika kontexter. Jag har studerat ansvarstagande i den kapitalistiska ekonomin, på marknader och i organisationer.

Varför har globaliseringen så stor betydelse idag?

- Den främsta betydelsen av globaliseringen är för mig etisk. Man brukar tala om att tiden och rummet förändras på grund av globaliseringen. Våra vardagliga aktiviteter ”här hemma” står i direkt förbindelse med ekologiska, politiska, ekonomiska och sociala förutsättningar ”där borta”; de har konsekvenser för samtida och framtida generationer vid en mängd olika platser, vid en rad olika tidpunkter. För detta har vi att ta ansvar och den västerländska etiska traditionen är obsolet i och med att den främst betonar ansvar mellan människor med nära relationer (i tid och rum). Vi behöver en etik som når längre ut (geografiskt), längre fram (tidsmässigt) och i bredare bemärkelse (att betrakta naturen som ett etiskt subjekt – utan att för den skull anamma en ren djupekologisk moralfilosofi).

Du disputerade 2004 och är nu professor- vad har varit din drivkraft?

- Drivkraften för mig har varit och är fortfarande att verka för ett bättre samhälle. Viktigt för mig är att förhålla mig kritisk till såväl skildringen av historien och samtiden (inte enbart mitt ämnes historia och samtid). Meningen blev något kryptisk – förklaringen ligger i att jag främst ser mig som samhällsvetare, sedan som företagsekonom. Annorlunda uttryckt: min bas är företagsekonomin men hela samhället är mitt intresse- och ansvarsområde.

Vad är roligast med att forska?

- Att det är ett intellektuellt äventyr som man inte vet vart det bär hän och att man ibland lyckas få människor (studenter, kollegor, reflekterande praktiker) att stanna upp och reflektera kring sig själv, sin situation och över det sammanhang som de verkar i.

Hur ser du på kopplingen mellan forskning och utbildning?

- Den är oerhört viktig om man med koppling avser bildning kring hur samhälleliga företeelser i allmänhet hänger ihop med det ämnesspecifika området och där det kritiska förhållningssättet är i förrummet. Den är inte särskilt viktig om man med koppling avser en matchning mellan vad enskilda forskare/lärare håller på med och vad studenterna ”bör” lära sig.

Har du något tips att ge till dagens studenter?

- Utan att vilja framstå som raljerande eller respektlös är mitt råd att bekämpa impulsen att ”följa flödet” – att göra som de andra studenterna. Jag vill möta studenter som ser utbildning som bildning, som en chans att utveckla kritiskt tänkande och sin självständighet – och som vågar ställa sig själva inför ett val: vilken typ av människa och företagsekonom vill jag bli?